Ni som vet. väntans tider är jobbiga, helst sista dagarna..........

Jag kliver upp flera gånger under natten, men i onödan. Mycket pustande och stönade, och tackorna är breda som

lagårdsdörrar. Pernilla (en tacka) går som om hon skitit på sig, breben till max.

Men inga lamm än... Dom kommer nog på söndag när vi har folk här. Det skulle inte förvåna...

Tur jag kan trösta mig hos Piff, vår äldsta bagge, han kan man stå och bara krama hur länge som helst, och han bara står och njuter.

Alla varnade mig för att pilla runt hornen och fram på huvudet "det kan reta upp baggen" men inte Piff, jag kan ta honom i hornen och styra honom bakåt, och han backar och är hur snäll som helst.